En angelägen bok som alla beslutsfattare och även ni konsumenter bör läsa

Boken ”Spilld Mjölk” är skriven av en ”Anonym bonde” i samarbete med Malin Sundin.

En angelägen bok i debatten om mjölkböndernas ersättning för mjölken och risken att landsbygden tynar bort. Avfolkning och det öppna landskapet som försvinner.

Boken är verklighetsbaserad och det som vi får läsa om i boken har hänt i verkligheten.

Vi får följa mjölkbonden Pers ansträngningar att hinna med allt arbete på gården och åkrarna samtidigt som familjen behöver honom. Ekonomin är ansträngd och Per har inte råd att ha avbytare eller någon anställd. Per har sin gamla far i närheten och han kan hjälpa till med enklare sysslor. 

Banken visar kalla handen när Per försöker få amorteringsfritt en period för att komma ikapp och hjälp ur den ekonomiska knipan. Andra bönder med andra banker har blivit hjälpta av en period amorteringsfritt.

Kostnaderna skenar och ersättningen för mjölken sjunker, hur ska den ekvationen gå ihop? Per försöker dra in på kostnaden för semin genom att köpa en avelstjur, men det visar sig bli ”sista spiken i kistan”.

Till politikerna vill författarna säga:

Bönderna själva bär inte ansvaret för att trygga livsmedelsförsörjningen. Det är ett politiskt ansvar.

Politikerna borde se lantbruket som en del av totalförsvaret.

Om bankerna:

Bankerna och deras roll när det gäller svårigheterna för dagens mjölkbönder med mindre besättningar undgår kritik i den allmänna debatten om landsbygdens överlevnad.

I december 2013 betalades 358,1 öre per kilo mjölk. I december 2014 är ersättningen nere på 284,1 öre per kilo mjölk. En differens på 74 öre och för Pers företag en sänkning av inkomsten med närmare 600 000 kronor.

Som utvecklingen ser ut nu så kommer i förlängningen åkrar och ängar att växa igen. ”Det är som en naturkatastrof utanför våra fönster utan att vi är medvetna om det”.

Utan bonde och ko, ingen natur eller kulturbygd, utan bönder inget Sverige.

En mjölkbonde försvinner varje dag.

Boken berörde mig på djupet och jag kände att jag behövde ”skriva av mig”.

Margaretha Malm Sjöström

Gagnef