I fredags såg jag filmen Svinalängorna med Noomi Rapace (Leena) och Ola Rapace (Johan) i huvudrollerna. Jag blev väldigt berörd av filmen och måste verkligen berömma speciellt Noomi Rapace i sin roll. En som också imponerade var Tehilla Blad i rollen som Leena 12 år. Pernilla August har regisserat den och gjort ett fantastiskt jobb med att få fram känslor till tittaren. Man känner verkligen med Leena och hur hemsk situationen var för henne när hon växte upp.
Handlingen är följande: Lena lever i en kärnfamilj med man och två barn. När hon en dag får ett samtal från ett sjukhus om att hennes mor, som hon inte träffat på länge, är svårt sjuk ger hon sig motvilligt iväg för att träffa henne. Hennes resa blir också en resa tillbaka till barndomen där hon vuxit upp i en alkoholistfamilj med rötter i Finland. Hennes minnen kring sin utsatta situation blandas med sorgen över en bortgången bror och ilskan över den maktlöshet hon känt.
Jag vill verkligen rekommendera filmen och förstås boken som den är baserad på av Susanna Alakoski. Vi har båda att hyra och låna på biblioteket.
//Linda
Kom in och låna en bok, läs en tidning, hyr en film, låna musik, besök vår mysiga barnhörna....
4 kommentarer:
Kul! Boken är läst, filmen finns i Lovefilm-kön. Hög tid att se den!
Verkligen! Skriv gärna en kommentar om hur du tyckte filmen var jämfört med boken!
Hälsnigar, Linda
Såg filmen i helgen - jag gillade den, misären beskrivs på ett, tja, ska man säga måttfullt sätt, den skyls inte, men man behöver inte vältra sig i den heller. Faktiskt minns jag boken som något lite deppigare, det var länge sedan jag läste den, men blev man inte där lite orolig att Leena och hennes kompisar var på väg åt samma håll som föräldrarna? I filmen är det klart från början att hon klarat sig bra i vuxenlivet, även om minnena spökar.
Lagom lång var den också, det är ytterligare ett plus. Kanske är maken lite endimensionell, om man ska vara petig, men varför klaga på en helyllekille som ställer upp i alla väder? :)
Tack Sandra för ditt inlägg! Kul att få höra dina tankar om filmen :-)
Boken har jag ännu inte läst, men kan tänka mig att i en bok kommer man personerna lite närmare och det gör att deppigheten lyser igenom lite mer än i en film.
//Linda
Skicka en kommentar